Natten till Luciadagen vaknade jag av ett kraftigt oljud. Det lät absolut inte som en tassande Lucia med tärnor utan snarare som om en hop påskhäxor landat på taket. Jag insåg efter en stund att det nog måste vara Seija som anlänt och gripit tag i vårt plåttak och ruskar om det riktigt ordentligt. Seija är ju den tredje stormen denna höst.

Det visade sig att Seija hade rasat omkring med vindar kring 25 m/s från nordväst och hos oss i Jakobstadstrakten hade vattenståndet under natten plötsligt stigit till 100 cm över det normala.

Under eftermiddagen åkte jag ner till havsstranden för att kolla upp vad Seija ställt till med. Vinden var nu bara 8 m/s fortfarande från nordväst och vattenståndet hade sjunkit betydligt. På nordsidan av Rotholmsudden, ett av mina favoritställen, stötte jag på en riktigt fantastisk Luciabuske. Det var en videbuske som utsatts för högvatten och tufft vågstänk och förvandlats till en riktig Luciakristall, som ses på bilden. Det blev att krypa omkring i isskvalpet och försöka fånga glittret på bästa möjliga sätt.