Ett stort tack för en fin tid!

Idag fredagen den 29.6.2018 är min sista officiella arbetsdag; sen blir jag ”friherre”, frilansskribent och -fotograf på heltid. De två senare har jag hållit på med på sidan om i fem decennier; den som är aktiv har huvudet fullt med projektidéer och har det aldrig tråkigt.

Jag kan bara tacka för fem fina Nafoår (2014-18) i Axxell Utbildnings regi, att på nära håll i åratal kunna umgås med naturfotointresserade i olika åldrar har varit ett privilegium. Ett mera givande jobb än detta får man söka efter; lycka till Mathias – nu är det din tur att njuta!

Ni har alla gett mig mycket (om också några gråa hår ...) och jag hoppas att också ni har fått med er något. Av examensresultaten att döma har många av er tagit detta på allvar, tack för det!

Jag är imponerad av den tid och energi som ni har satt ner på denna fotoutmaning, men så skall det ju vara med en distansutbildning som denna. Som ni vet har jag medvetet undvikit att ”mata med silversked”. För att bli en bra naturfotograf måste man själv vara aktiv, vilja något, och kunna jobba självständig.

Men kom ihåg: naturfotografering har mycket lite med teknik att göra! (jämfört med många andra motivområden, t.ex. reklam och studio).

Förutom ett kamerahus med några olika objektiv och ett bildredigeringsprogram så är det passion, intresse för natur, tålamod, massor av tid ute i fält samt sinne för komposition som behövs.

Det som jag genomgående saknat hos många ”Nafoiter” är en tillräcklig naturkännedom; det måste ni bygga upp, sakta men säkert. En sportfotograf som inte känner till idrott, eller inte känner igen de som idrottar – återvänder inte till redaktionen med något värdefullt. Och sen behövs det ständig träning!

En idrottare eller en koncertmusiker som inte tränar varje dag skulle aldrig nå den nivå att de skulle bli uppmärksammade. Tänk på det!

I samband med den intervju som jag gjorde med Hannu Hautala i mars (skall publiceras i norska Natur & Foto under hösten) sade han att naturfoto till 90 % är fältarbete och endast 10 % teknik. Så talar en som vet. Det tar ofantligt med tid att bygga upp ett bra bildmaterial om natur. Är det något man missade under en årstid – så får man vänta ett år på en ny chans. Och när våren är som intensivast hinner man ändå bara med en bråkdel av det man skulle önska.

Liksom det krävs ett helt liv för att bli bra på natur så krävs det lika mycket tid för att bli en bra naturfotograf, och det är ju det som är det intressanta, eller hur? Att aldrig bli färdig. Då bibehålls motivationen, nyfikenheten och viljan.

Lycka till!

Håkan Eklund 29.6.2018

___________________________________________________________________________________________

Examinations sammandrag: Nafo 4 - 7

NAFO 4 (2014-2016) – 18 deltagare (utskrevs i januari 2017)
Kursledare: Håkan Eklund

13 med godkänd § 9 = 72 %
9 med godkänd § 3 = 50 %
9 med godkänd § 4 = 50 % = Specialyrkesexamen för fotograf med natur som kompetensområde
4 tog också Yrkesexamen för fotograf

NAFO 5 (2015-2017) – 15 deltagare (utskrevs i januari 2018) 16 antagna till kursen; en hoppat av, en bara med på distans, 14 var aktivt med
Kursledare: Håkan Eklund12 har godkänd § 9 = 80 %

12 med godkänd § 3 = 80 %
7 med godkänd § 4 = 47 % = Specialyrkesexamen för fotograf med natur som kompetensområde (några skall ännu under 2018 avlägga § 4)
8 tog också Yrkesexamen för fotograf

NAFO 6 (2016-2018) – 15 deltagare (14 aktiva)
Kursledare: Håkan Eklund (fram till 30.6.2018)

14 med godkänd § 9 = 93 %
10 med godkänd § 3 = 67 % (några tar § 3 i samband med § 4)
§ 4 examination i nov-dec 2018

NAFO 7 (2017-2019) – 19 deltagare (17 aktiva)
Kursledare: Håkan Eklund (fram till 30.6.2018)

10 med godkänd § 9 = 53 % (en handfull till försöker senare)
§ 3 – examination 23-24.11.2018
§ 4 – examination senast i dec 2019

 

En milstolpe avklarad (Nafo/Håkan Eklund 30.5.2018)

Ok, nu (igår och i förrgår 28–29.5.2018) har de flesta av er på Nafo 7 klarat av den första och tekniskt sett den svåraste milstolpen under er Nafo-kurs. Grattis till alla som klarade av § 9!

Ni som inte gjorde det är också en erfarenhet rikare; nu vet ni hur ni skall göra för att bli godkända vid nästa försök. Och ni som inte ännu försökt, kolla med era kurskamrater hur det hela gick till, och vad som krävdes.

Ni som nu fixat detta vet att denna examensdel krävde mycket arbete, men den har ändå inget att göra med naturfotografering ...

Den är med för att den motsvarar en yrkesexamen för fotograf och för att kunna ta en specialyrkesexamen måste man först ha en yrkesexamen i grunden. Den grunden finns i § 9, och den kunskapen har ni ändå stor nytta av. Det är betydligt lättare att få betalt för bilder av människor, än för naturbilder!

Ni på Nafo 7 är den sista kursen som har möjlighet att ta en specialyrkesexamen; enligt det nya konceptet som startar under hösten (2018) med Nafo 8 – är det yrkesexamen som gäller.

Jag vet att en del av er har klagat över att ni måste göra så mycket alldeles själva, dvs. att det inte finns någon som ”håller handen” och hela tiden visar hur allt skall göras. Men så blir det oftast när det handlar om distansstudier, som Nafokurserna egentligen utgörs av.

Denna ”metod” sållar effektivt bort alla som inte har den tid, energi eller drivkraft som behövs för att komma framåt. Det låter kanske grymt, men verkligheten är den att fotografering är något mycket individuellt – för att bli bra måste man verkligen vilja något, och jobba själv. Att tvingas tänka till alldeles själv är mycket nyttigt för den egna utvecklingen. Modeller att jämföra med finns överallt.

Alla har ju också tillgång till all tänkbar support 7/24 via Moderskeppet, plus de kurstillfällen som ordnats i Brusaby. Under ert sista år (2019) får ni personlig bildkritikservice från Patrik Larsson.

Nu skall ni börja satsa på det roliga, det som det egentligen handlar om: naturfotografering! Försök redan nu börja göra er § 3, som i sig är enkel. Det gäller att dokumentera det som är speciellt för naturfoto (jämfört med studiofoto, pressfoto, reklamfoto). Henrik Jern och jag har preliminärt bokat in 23–24.11.2018 för en § 3-examination. När den är avklarad har ni allt tid och energi att sätta på § 4, som är ert slutarbete. Redan nu skall ni ta bilder för den, försök att ha några olika alternativ till bildtema som ni jobbar med. Att skapa bra naturbilder tar tid. Och kom ihåg, naturfoto är till 90 procent arbete i fält, resten är teknik (och rätt utrustning).

 

___________________________________________________________________________________________

Det är övning i fält som ger resultat (Nafo/Håkan Eklund 12.4.2018)

Naturfoto handlar till 90 procent om att vistas i natur med kamera (och kikare). Det är det enda sättet att lära sig, att blir bättre och att småningom få ihop ett användbart bildmaterial. Den tekniska sidan utgörs av resterande 10 procent.

Ibland får jag dock den uppfattningen att förhållandet för många är det omvända, att man alltför mycket fokuserar på utrustning och teknik. Kameran är verktyget, naturen är materialet som skall bearbetas. Tänk på en hantverkare, verktygen han eller hon tar i sin hand skapar produkten, slutresultatet. Och det är det sistnämnda som hela tiden är i fokus, inte verktyget.

Läs Jorma Luhtas böcker, och ni inser vad naturfotografering handlar om: ”Metsola” (2002), ”Muuttohaukka” (2007) och ”Vaeltajat” (2014) representerar finsk naturfoto när den är som bäst. Jorma Luhtas sätt att skapa sina verk kunde utgöra en modell för många; han tillbringar långa tider i skog och mark med kamera och tält. Där finns hans ”hantverks-verkstad”, och resultatet är enastående.

Nafos fotoutflykter är till för att självständigt öva. Och det är inte ”Axxellbilder” eller ”Patrik Larsson-bilder” eller ”Eklund-bilder” ni skall skapa, som om det fanns en speciell modell att kopiera. Nej, ni skall själva skapa era egna bilder, precis så som ni vill tolka motivet. Det gäller att ständigt öva upp konsten att själv lära sig att ”se bilden i bilden” (vi ser ju vidvinkligt, alltså måste vi lära oss söka tänkbara utsnitt ur mängden).

Ibland har jag fått den känslan att många förväntar sig att jag (eller någon annan) skall gå omkring och visa vad ni skall fotografera, och hur. Det må man göra på grundkurser för amatörer, eller på privat-arrangerade workshops där det ligger i arrangörens intresse att vara kunderna till lags, att de kommer på nytt tillbaka.

Axxells Nafokurser handlar om en specialyrkesexamen (t.o.m. Nafo 7 som är den sista enligt detta koncept), dvs. semiproffsnivå, där självgående naturfotointresserade bereds chansen att via godkända examensportfolier få intyg på sitt kunnande. Är man tillräckligt intresserad och målmedveten, kan också deltagare med ett ”tunnare” utgångsläge snabbt avancera – vi har flera exempel på sådana ”Nafoiter”. Men det kräver målmedvetet arbete för att bli bra. Nafokursen ger målet och en del av verktygen, men själva arbetet måste var och en stå för själv. Det är också det enda sättet för att nå resultat.

Som ni säkert insett så sysslar vi inte med traditionell ”spoonfeeding” av kunskap, utan fungerar mera som inspiratör och lagledare för ett (foto)team som vet var målet står (examensdelarna), och vi försöker på olika sätt aktivera er att nå målet.

En Nafokurs är i sig en del av ett mognadskoncept som avslutas med ett gesällprov (examinationerna) där självgående och aktiva kursdeltagare brukar klara sig. Vi försöker ge en skjuts på vägen via ett antal specialkurser och -aktiviteter, men resten skall var och en sköta själv! Och det tar sina år innan man är på den nivå som krävs.

Den som inte är tillräckligt intresserad eller motiverad (eller har/tar den tid det kräver), gallrar ut sig själv, så är det också på en arbetsplats. Vi som utbildningsarrangör försöker inte heller tvinga någon till att uppnå målet. Den som inte har den tid eller den energi som krävs, faller undan.

Eftersom ni har allt grundmaterial i form av fotokurser på Moderskeppet använder vi största delen av tiden av att öva i fält. Utflykten till Hornborgasjön i Sverige 5-8.4 (2018) var ett sådant tillfälle. Av 19 deltagare på Nafo 7 var det endast sju (7) deltagare som kom med.

Själv upplevde jag utflykten som den bästa hittills med tanke på att öva fotografering av flygande fåglar (dessutom stora sådana).

Men det tog ett dygn att komma underfund med vilken typ av bilder som var möjliga. Så är det alltid när man kommer till ett främmande ställe, det tar sin tid att ”få koll på läget”.

Några bildexempel hittas på min blogg:

https://www.fotosidan.se/blogs/hawk/high-key-cygnus.htm

https://www.fotosidan.se/blogs/hawk/farval-hornborga.htm

https://www.fotosidan.se/blogs/hawk/en-verklig-servardhet.htm

https://www.fotosidan.se/blogs/hawk/saknar-tillbaka.htm

https://www.fotosidan.se/blogs/hawk/ett-magiskt-stalle.htm

___________________________________________________________________________________________

Ett trevligt bildvisningskoncept (Nafo/Håkan Eklund, 26.1.2018)

En 20 x 20 bildvisning är ett perfekt sätt att visa bilder under en naturfoto(klubb)kväll, eller som ett programinslag på en fotofestival (används ofta i Hangö och i Vårgårda).

Konceptet kallas för Pecha Kucha (https://sv.wikipedia.org/wiki/Pecha_kucha) och har blivit mycket populärt i många länder.

Några tips angående en 20 x 20-bildvisning:

  • tänk att du skall illustrera en kort berättelse med 20 bilder
  • undvik att bli för spretigt
  • eftersom tiden är kort gäller det att fokusera på något specifikt, en kort berättelse om en resa, en fotoutflykt, din hemvik/favoritstrand, din hemskog, din blomsteräng, din fågelmatning - och så vidare
  • gör det inte för svårt, välj en enkel och medryckande berättelse/motivområde.
  • börja planeringen med att tänka på berättelsen som helhet, det är inte mycket som ryms med under 6 min och 40 sek illustrerat med 20 bilder
  • välj något som du fritt kan berätta om, där du inte behöver en massa nedskriven fakta
  • välj sen ut bilderna som skall illustrera berättelsen, sätt in dem i ett bildspel (ex. LR eller motsvarande) där du kan ställa in en automatisk visningstid på 20 sek/bild
  • tänk på att ha omväxlande format (kvadrat, 4 x 5, panorama), översiktsbilder, närbilder etc.
  • ha gärna en ingångsbild där du satt med titeln på bildvisningen, samt ditt eget namn
  • avsluta gärna med en bild där du tackar för dig
  • öva detta hemma, du skall prata i vanlig lugn takt, medan bilderna rullar på, småningom märker du vad som funkar, eller vad som inte hinns med
  • undvik att låsa ditt prat till enstaka bilder (dvs. att allt detta måste du hinna säga så länge denna specifika bild är framme ...)
  • undvik situationer där ”pratet tar slut” innan 20 sek har gått, blir det plötsligt dödstyst i rummet 5-6 sekunder innan nästa bild, känns tiden/pausen längre än vad den är
  • prata på i jämn takt trots att bilden byter till en ny, då blir det ett behagligt flyt som åhöraren njuter av (och du själv)
  • tänk på hur du berättar något för dina vänner, enkelt, naturligt och avslappnat
  • läs inte texten från något papper, det blir sällan bra
  • inte läser du heller från ett papper när du berättar om en fotoutflykt för dina vänner
  • däremot kan man ju ha några nyckelord per bild, i kronologiskt ordning för att hjälpa minnet, inför publik är det ju lätt att glömma det som man tänkt säga
  • den som är van att jobba med ”mindmaps” har här en ypperlig möjlighet att använda det konceptet

_________________________________________________________________________________________

Något om examensdel § 3 (Håkan Eklund 1.12.2017)

 

Vi får en ny lag om yrkesutbildning från årsskiftet, som Henrik Jern informerat om. Detta innebär bl.a. några förändringar i bedömning av examen.

Från och med 2018 sker bedömningen med två bedömare, en som är lärare och en som är från arbetslivet. Patrik Larsson kommer att fungera som lärarbedömare för § 4 och jag kommer att fungera som lärarbedömare för § 3.

Eftersom ni är så många som kommer med på bedömningstillfället 22-24.1.2018 (§ 4 och § 3) försöker vi ha två olika bedömningsgrupper som delvis kan arbeta samtidigt. Bedömningen av § 4 är planerad att ske måndag-tisdag och bedömningen av § 3 tisdag-onsdag, i olika utrymmen.

Eftersom jag skall hålla i trådarna för § 3, skall jag passa på att säga några ord om den examensdelen. De av er på Nafo 6 som inte har möjlighet att vara med nu i januari, kan vara med 28-29.5.2018 (måndag-tisdag). Något att sikta på.

Eftersom det finns fyra olika områden inom specialyrkesexamen (pressfoto, naturfoto, reklamfoto och studiofoto) betyder § 3 för vår del att naturfotografen behärskar särdragen inom naturfotografering som är specificerat i fem olika mål och kriterier för bedömningen.

För den som är van att röra sig i skog och mark med kamera, är detta den lättaste och enklaste av alla de tre examensdelar som ni behöver för en specialyrkesexamen.

Det är två skilda "kunskapsområden" som vi vill se prov på:


1) Ett antal bra bilder (”en krävande portfölj” står det på s. 12 i Föreskriften) tagna med olika brännvidder (vidvinkel, makro, tele) och en del som är tagna med olika typer av tilläggsutrustning (ex. filter, stativ, blixtar) som representerar de två första kriterierna. Det vill säga att motiven (bilderna) också kan vara sådana som tagits från gömslen, vid matning (”locka fram djur”/också ett egen fågelmatning duger ...), vid akvarier och terrarier. En del bilder kan alltså gälla för båda kriteriena.

Dessa bilder behöver inte utgöra någon bok, fotoutställning eller ”av-framställning”. Vill ni göra det, är det ok, men då skall också boken vara välgjord. Det räcker t.o.m. ett dussin utskrivna bilder på bra papper som ni förvarar vackert i en ”skolåda”; också det är en ”bildportfölj”. Att kunna printa själv uppskattas.

Trots att det skulle räcka att ni muntligt berättar kring de bilder ni valt att visa, kan ni göra en skild textdel på vanligt papper (A4). Vi behöver inte långa uppsatser och långa avsnitt kopierade ur böcker, utan beskriv kort och tydligt vad som behövs i form av optik, ev. filter eller annan tilläggsutrustning för olika typer av motiv, såsom: växter, insekter, fåglar, djur och landskap i olika ljussituationer. Och vad just du har erfarenhet av. Det är inte meningen att du måste vara expert på allt, men det förutsätts att du har provat fotografera med olika brännvidder och hur det påverkar resultatet, liksom specialobjektiv som makro- och teleobjektiv.


2) Natur- och friluftskunskap är den röda tråden gällande de tre sista kriterierna i listan. Att som naturfotograf röra sig (och bete sig rätt ...) i naturen. Ni förväntas förstå rättigheter/skyldigheter att röra sig på andras marker, eller marker med olika status (nationalpark, skyddsområden). Kolla vad allemansrätten säger om detta, kolla också in regler för olika skyddade och fridlysta områden samt kolla in olika naturfotoföreningars etiska regler etc.  Kolla också in vad som krävs för att upprätthålla en åtel (ex. för örn/rovdjur).

Ni behöver inte skriva ner allt som finns, men om vi ställer frågor (som vi gör ...) skall ni kunna svara. För den sistnämnda raden i kriterielistan gäller det att kunna läsa en grundkarta, ta ut en kompassriktning, förstå skalan (om vi frågar, som vi gör ...), visa att ni har gått på första hjälp kurs, etc. Det mesta här handlar om sunt förnuft och vana med friluftsliv. Och sysslar man med naturfoto, kan man sånt här, eller hur?

_________________________________________________________________________________________

Om detta med att lära sig fotografera i natur (Håkan Eklund, 18.2.2017)

Detta skrivs i Brusaby, Kimito under ett kursveckoslut med Nafo 6 (delvis också Nafo 5) som fokuserat på två motivområden: vilda djur och fåglar från gömslen (Olli Immonen, Lars Sundström) samt hur man fotograferar skog, i skog (Heikki Willamo). Det sistnämnda med tanke på kommande hösts Nafoutställningar (Nafo 5 & 6) i Hangö och Stockholm med skog/träd som motivområde.

Under lördagens (18.2.2017) inledande session tog jag också upp detta med att delta i en ”Nafokurs”, som inte är en traditionell ”skolbänkskurs” där kursarrangören hela tiden har något färdigtuggat att portionera ut, som många kanske förväntat sig.

Vi sysslar inte med traditionell ”spoonfeeding” av kunskap, utan fungerar mera som inspiratör och lagledare för ett (foto)team som vet var målet står (examensdelarna), och vi försöker på olika sätt aktivera er att nå målet.

Den som inte är tillräckligt intresserad eller motiverad (eller har/tar den tid det kräver), gallrar ut sig själv. Så är det också på en arbetsplats. Vi som utbildningsarrangör försöker inte tvinga någon till att uppnå målet. Den som inte har den tid eller den energi som krävs, faller undan. Vi betraktar det snarast som en dålig rekrytering.

En Nafokurs är i sig en del av ett mognadskoncept som avslutas med ett gesällprov (examinationerna) där ”självgående” och aktiva kursdeltagare har en chans att klara sig. Vi försöker ge en skjuts på vägen via ett antal specialkurser och -aktiviteter, men resten skall var och en sköta själv! Och det tar sina år innan man är på den nivå som krävs.


Låt mig förklara.

I Utbildningsstyrelsens föreskrift 51/011/2006 (http://www.oph.fi/download/111392_fotograf_specialyrkesexamen.pdf) står att läsa i kapitel 3 att ”Grunderna för specialyrkesexamen för fotograf har utarbetats för fotografer som har grundutbildning inom branschen och minst fem års arbetserfarenhet.”  

I praktiken är det ingen (eller ytterst få) som har något som ens påminner om denna bakgrund. Till skillnad från reklamfoto, pressfoto eller studiofoto, är det är få som kan försörja sig som naturfotografer på heltid. De flesta av oss fotograferar natur, i natur, som en terapeutisk motkraft till vardagen! Och det är ju i sig en helt legitim orsak.

Beträffande utbildning så är det få av dagens kända finska naturfotografer (svenska och norska eller andra för den delen ...) som lever som naturfotoproffs, som har någon som helst fotoutbildning. Ändå är de otroligt skickliga och framgångsrika, Heikki Willamo inkluderad, som var dagens gästfotograf.

Varför? De har ett brinnande intresse för natur och naturfoto. De besitter det tålamod som krävs och de tar sig den tid och den övning (via försök och misstag) som hantverket kräver. Hiljaa hyvää tulee, säger man på finska. Det finns inga snabba genvägar till att bli en bra naturfotograf, allt kräver sin tid. Det gäller också er.

Kan de, kan ni! Om ni vill?

Som kursarrangörer ser vi till att ni får ett antal specialkurser (dyra) som hjälper er framåt med § 9 (t.ex. studiofotografering/bildredigering) och § 3 (t.ex. fotografering från gömslen) och så vidare. Dessutom har ni en 7/24 tillgång/betald prenumeration till ett hundratal videofotokurser på internet (Moderskeppet). Allt vad som behöver läras angående foto/naturfoto, hittas idag via den egna datorn ... Våra gemensamma fotoutflykter fyller en stor uppgift i ett indirekt nätverksbyggande, en källa till inspiration och samhörighet, där man ändå skall hitta sina egna motiv och bilder på egen hand.

Allt emellanåt hörs ”gnäll” om sådant ”som inte serveras”. Sorry, detta är ingen ”spoonfeeding –kurs”.

Ni har ett tydligt mål (kriterierna för de olika examensdelarna), en tydlig tidsram (2,5 – 3 år) – det bara att kavla upp ärmarna och jobba själv för att uppnå målet!

Till skillnad från de tre första Nafokurserna har vi lämnat bort fotoresor till exotiska destinationer (Grönland undantaget).

Detta av bl.a. följande orsaker:

-          istället för att använda pengar på dyra resor skall ni istället bygga upp en kvalitativ fotoutrustning! (man blir inte en bättre fotograf genom att resa ...)

-          de bästa bilderna tar man i de marker som ligger inom nära räckhåll till sitt hem (kan optimalt utnyttja speciella ljussituationer, väder etc.)

-          ni har ingen större nytta av bilder tagna långt bort för de olika examensdelarna

-          resa kan ni göra privat; det finns också gott om kommersiella fotoresor med olika typer av workshops (vi skall inte konkurrera med dem)

Nafokursens enda mera ”exotiska” resa företas till Grönland, en tidsresa, där vi kommer ikapp den inlandsis vars spår vi ser överallt i vårt landskap, speciellt i skärgården. Vi anser att det är värdefullt att komma ikapp denna 10 000-år gamla process, för att bättre förstå vad som då hände i vårt landskap.

Angående fotokurser så finns det inte så där bara en mängd goda fotolärare inom naturfoto. Däremot finns det goda naturfotografer, en del kan vi bjuda in som bildvisare (t.ex. Heikki Willamo), de flesta kan ni möta under olika fotofestivaler. Det är då som ni skall försöka klura ut hur just de har tagit sina bilder, och vad de kan lära ut! Indirekt fotolärare-/fotoelevaktivitet ...

Trots att Heikki Willamo idag (18.2.2017) påpekade att han inte var någon fotolärare, så agerade han indirekt som en sådan via sin bildvisning. Jag hade bett honom att berätta om hur han fotograferar i skog, och vi fick en världsunik föreläsning/bildvisning som avslutades i Salo konstmuseum med hans största fotoutställning någonsin. Vilken dag!

 


Om vikten av att följa med "naturfotonivån"

I Vuoden luontokuva 2016/Årets naturbild 2016 – evenemanget i Åbo deltog fyra Nafo 4:or, fem Nafo:or 5 och sex Nafo 6:or ... vackert så = nytt rekord. Dessutom presenterade Olli Immonen (Nafo 4) sin § 4 – examensdel i form av en bildvisning för SLV-medlemmarna som samtidigt hade sina höstdagar i Åbo. Det är modigt att visa bilder för en dylikt publik; bra gjort Olli!

För den som är naturfotointresserad på riktigt är det nog viktigt att hålla koll på det egna landets ”naturfotonivå” (= den nivå som efterfrågas i er Specialyrkesexamen ...), och det får man via medlemsskap i Suomen luonnonvalokuvaajat SLV ry som har 3000 + medlemmar (finns inte motsvarande i Sverige). Bland annat via den utmärkta medlemstidskriften Luontokuva samt bildvisnings- kursdagar för medlemmar (höst och vårvinter). Dessutom utger de en superfin bok Vuoden luontokuvat 2016 som samtidigt är en ypperlig ”lärobok” med en massa information kring alla prisbilder samt olika specialartiklar. Det är en nyttig bok att studera, att titta på bilderna, läsa om fotografens upplevelse, domarnas åsikter etc. Teknisk info kring alla bilder hittas i slutet av boken. Nyttigt och lärorikt!

I årets tävling deltog 904 fotografer med sammanlagt 13009 inlämnade bilder. Bland pristagarna hittas två Nafoiter: Tea Karvinen (Nafo 2) med andra pris i Luonto ja ihminen  och Kirsi MacKenzie (Nafo 3) med hedersomnämnande i växtklassen. Duktigt.

Kommande år väntar jag att se också prisbelönade bilder från någon av er (Nafo 4, 5 och 6)! Ni kan ladda ner bilder till nästa års tävling under tiden 15.12.2016 – 31.1.2017 (www.vuodenluontokuva.fi). Delta gärna! Och ni som studerat prisbilderna vet att också ni kan ta likadana bilder, om ni är flitiga med kameran. Lycka till! Den som lyckas får gratis PR och marknadsföring som kan leda långt.


I senaste nummer av SLV:s medlemstidskrift Luontokuva nr 5/2016 ägnas också största delen av numret åt tävlingsbilderna och dess upphovsmän. Mycket intressant. En del av bilderna som fått pris är noggrant planerade bilder, en del är snapshots (ex. vinnarbilden) och det gemensamma för många bilder är att de tagits i fotografens närmiljö/närnatur. Det är viktigt att notera.

Det har nämligen skapats en märklig uppfattning bland många aspirerande naturfotografer att man måste resa långt bort för att kunna ta bra bilder (som vi gjorde i Nafo 1 ...). Vinnande bilder kan tas precis var som helst; det gäller bara att lära sig att ”se bilden i bilden”, att upptäcka motivet som kan leda till en potentiell ”prisbild”.

Nu kan man ju förhålla sig till fototävlingar på olika sätt, jag själv är ingen ”bildtävlare” (deltog på uppmaning av Andy Horner i Vårgårdafestivalens tävling hösten 2007, fick silver och bronsmedalj ... (http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/vargardamedaljer.htm). Jag har deltagit en gång i Årets naturbild, utan framgång.

Det fina med dessa stora tävlingar ligger nog på en ”pedagogisk nivå”, dvs. en chans att se vilken typ av bilder (samtida naturfoto) som överlever gallring från 13 000 inlämnade.

För oss som är finlandssvenskar har vi vår egen förening BioFoto Finland där vi kan ”öva” i en mindre skala, kunna ställa ut (just nu har BFF-damerna stor utställning i Noux naturum i samarbete med svenska och norska kolleger) och att kunna bli publicerad i BFF:s årsbok (som är till nytta för § 4 examensdel), delta i workshops, utflykter etc. På det egna språket.

Håkan Eklund, 3.11.2016


 __________________________________________________________________________________________

Reflektioner från en fotofestival

En av de viktigaste aktiviteterna som alla Nafoiter i mån av möjlighet skall vara med på är FOTOFESTIVALER som blivit allt populärare och som numera arrangeras i olika landsändar (och i länder där fotografering är en stor hobby). Under hösten och vintern finns det möjlighet att delta i sådana både i Finland och i Sverige. Axxell Utbildning betalar biljetterna för alla Nafoiter som tar sig tid att delta i fotofestivaler, till en del ordnar vi med biltransport (ex. Vårgårda).

Höstens första inom vårt verksamhetsområde arrangerades i Hangö 3.9 med ett 30-tal Nafoiter i publiken; vackert så. En handfull Nafo 4:or deltog också i arrangemangen, en värdefull erfarenhet. Utställningarna (Nafo 4 och 5) var bara en uppvärmning för Stockholms fotomässa, dit de är på väg. Tyvärr passar det inte med inglasade fototavlor i Hangö stadshus. Ljuset från en massa fönster skapar reflexer i glasytorna, som irriterar.

Festivalprogrammet var omväxlande och bra. Mats Andersson, Heikki Willamo och Sandra Kantanen utgjorde ryggraden, men jag gillade också mindre kända fotografers presentationer, t.ex. Teemo Oksanens svartvita vintriga landskapsbilder var mycket tilltalande (som skulle fixa en § 4 – examensdel med bravur, om någon försökte). Sanna Kannistos ”studiobilder” var intressanta och inspirerande och det fanns många pärlor i Ana Schorins mera traditionella naturbilder. Cristoffer Relanders ”glasburksprojekt” var en överraskning och ett exempel på en konstnärs tålamod att orka göra det ”enkla mera invecklat”, men genuint.

En fotofestival ett suveränt bra klassrum för den som är uppmärksam, vetgirig och ambitiös. Här finns mycket att lära och låta sig inspireras av. Att kunna ta del av olika fotografers mångåriga fotoprojekt är lärorikt, och att se dem presenterade på en stor duk live är något annat än att titta på bilder via en dator.

En fotokonstnär måste ju hela tiden förnya sig, experimentera och söka nya vägar att uttrycka sig i bild (och ord).  De flesta jobbar ”projektvis”, dvs. fokuserar på ett avgränsat område som de istället går i på djupet med. Det är också så som ni skall ta tag i § 4 portfolio-utmaningen.
Observera att många fotografer berättade hur de utgick från en bildidé, som de hade i sitt huvud, och som de sedan försökte förverkliga. Det är just så som också ni skall jobba!

Förutom en ordentlig dos bilder som visas under en fotofestival är det lärorikt att studera olika bildvisares sätt att presentera sina bilder och lägga märke till både fungerande och mindre fungerande koncept. En bra fotograf är nödvändigtvis inte en bra bildvisare. Det är också lärorikt att notera hur det känns när någon visar för många bilder, eller talar otydligt mot bildskärmen (istället för att tala till publiken ...), när någon har för många bilder i samma format etc. Här finns mycket att lära genom att vara observant och att själv försöka undvika.

Det är ingen avundsvärd position att idag försöka försörja sig på fotokonstnärskap i en värld där alla fotograferar, där det mesta redan är gjort och takten bara ökar; vi formligen drunknar i bilder. Men det resulterar också i allt bättre bilder och att fotografier på ett helt annat sätt börjat accepteras i olika sammanhang (har fått foten in i gallerier, hittas som väggprydnader i tevestudion, visas som utfyllnadsbilder i teve ”kesäkuva”/ ”sääkuva” etc.).

De flesta av dagens kända naturfotografer är självlärda fotografer som slagit sig fram genom att vara aktiva, uppmärksamma och ”övningsbenägna”. Via försök och misstag har det gått vidare. Det är också så ni skall jobba.

Via dylika festivaler hoppas jag att ni får uppslag till egna fotoidéer och projekt, men innan ni tar tag i det ”extrema” (ex. multiexponeringar/konstnärliga experiment) måste ni ändå öva att ta helt ”vanliga bilder” inom olika motivområden, att ni klarar av en fotografisk bredd. Det finns nämligen inga genvägar till att bli bra, allt måste byggas på en stadig grund. Och det är ju bildens slutanvändning som avgör hur den skall tas, hur den skall se ut.

Håkan Eklund, 5.9.2016

Om Pecha kucha

Pecha kucha (ペチャクチャ) är ett presentationsformat som alltid innehåller 20 bilder, som visas 20 sekunder vardera. Pecha kucha-formatet uppkom i Japan, och har sedan spritt sig världen runt. Uttrycket är onomatopoetiskt och betyder ungefär 'snick-snack'.

Presentationsformen Pecha Kucha föddes på ett arkitektkontor i Tokyo i februari 2003 där två arkitekter, Astrid Klein och Mark Dytham på Klein-Dytham Architecture, hade som avsikt att attrahera folk till SuperDeluxe; deras experimentella eventforum i Roppongi och för att ge möjligheten till unga designer att träffas, visa upp sitt arbete och dela idéer. De hade tröttnat på långa sega dragningar och all den tidsspillan det ledde till. Man beslutade därför att en presentation enligt denna modell ska omfatta 20 bilder där varje bild visas i 20 sekunder. Därmed blir presentationen exakt 6 minuter och 40 sekunder. Det ställer krav på presentatören som därmed måste fokusera på det viktiga.

2004 började ett fåtal städer i Europa att hålla PechaKucha-kvällar, de första av flera hundra städer som sedan dess har hållit liknande event runt om på jorden.

En typisk PechaKucha-kväll innehåller 8 till 14 presentationer. Presentatörerna och en stor del av publiken är oftast från områden som design, arkitektur, fotografi, konst och andra kreativa yrken men även från akademin. De flesta presentatörer är designers vilka visar upp sitt kreativa arbete, men presentatörer kan även tala om resande, forskningsprojekt, studentprojekt, fritidsintressen, samlingar eller andra passioner.

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Pecha_kucha

Mera om PK här: http://www.pechakucha.org/faq



Några praktiska råd från kyffesmästaren

Tänk att du skall illustrera en kort berättelse med 20 bilder.

Undvik att bli för spretigt, dvs. att du försöker få med dina 20 bästa bilder från alla världens håll och kanter.

Nej, eftersom tiden är kort gäller det att fokusera på något specifikt, en kort berättelse om ex. Nafoveckan i Estland 2015, örnfotografering i Kuusamo, en julivecka på Örö, en dag på Odensholm, i Lassi Rautiainens björnkojor, en höstdag på Kökar – för att nu ta några exempel från diverse Nafo-utflykter. Eller varför inte berätta om din hemvik, din favoritstrand, din hemskog, din blomsteräng, din favoritfågel. Men gör det inte för svårt, välj en enkel och medryckande berättelse/motivområde.

Börja därför med att tänka på berättelsen (6 min och 40 sek); det är inte mycket som ryms med. Välj något som du fritt kan berätta om, som inte behöver en massa nedskriven fakta.

Välj sen ut bilderna som skall illustrera berättelsen, sätt in dem i ett bildspel (ex. LR eller motsvarande) där du kan ställa in en automatisk visningstid på 20 sek/bild. Tänk på att ha omväxlande format (kvadrat, 4x5, panorama), översiktsbilder, närbilder etc. Ha gärna en ingångsbild där du satt med titeln på bildvisningen, samt ditt eget namn. Avsluta gärna med en bild där du tackar för dig. Det finns många LR-gurun i gruppen som kan hjälpa med praktiska råd, om någon har problem.

Sen när du sätter igång (öva detta hemma) så skall du prata i vanlig lugn takt, medan bilderna rullar på. Småningom märker du vad som funkar, vad som hinns med. Undvik att låsa ditt prat till enstaka bilder (dvs. att allt detta måste du hinna säga så länge denna bild är framme ...) utan prata på i jämn takt trots att bilden byter till en ny. Då blir det ett behagligt flyt, som åhöraren njuter av.

I Vårgårda gjorde många felet att de hade en specifik text till varje bild som gjorde att de emellanåt var färdiga med texten/pratet, innan bilden var visad, och det blev dödstyst i salen i 5-6 sekunder (inte bra ...). Eller så hade de för mycket text att det blev ”håsigt” när bilden ”plötsligt” bytte ...

Försök få ett lagom flyt under hela visningen, dvs. du pratar lugnt och sansat, medan bilderna byter automatiskt. För att få detta att funka skall du öva hemma. Tänk på hur du berättar något för dina vänner, enkelt, naturligt, avslappnat.

Och läs inte texten från något papper, det är förbjudet! Då blir det inte bra. Inte läser du heller från ett papper när du berättar om en fotoutflykt för dina vänner! Däremot kan man ju ha några nyckelord per bild, i kronologiskt ordning för att hjälpa minnet – inför publik är det ju lätt att glömma det som man tänkt säga ... Den som är van att jobba med ”mindmaps” har här en ypperlig möjlighet att använda det konceptet.

Lycka till!


Intryck från höstens fotofestivaler (text: Håkan Eklund/11 nov 2015)



Ok, nu är höstens (2015) fem naturfotofestivaler/fotomässor som är med i Nafoprogrammet (Nafo 4 & 5) avverkade: Hangö, Korsholm, Helsingfors (Vuoden luontokuva), Vårgårda och Stockholms fotomässa. Dags för sammanfattning.

Eftersom detta skrivs på färjan hem från Stockholm, är det lika bra att börja med den. En del intryck har jag präntat ner på några FS-blogginlägg under mässans gång, och skall inte upprepa de texterna:
http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/aldrig-trakigt-pa-fotomassan.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/brutus-pa-scen.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/fotomassan-en-hojdare.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/fotomassan-18.htm

Själv tycker jag nog att Stockholmsmässan är i en klass för sig, och det har kanske att göra med bredden. Man sitter inte instängd i ett auditorium i flera dagar, utan kan växla mellan bildvisningar, miniseminarier, pryldemonstrationer, boktorg, utställningar, mingel och så vidare. Och allt finns på ett och samma ställe.

I Sthlm fanns också ett antal ”stora namn” med (Mattias Klum, Hans Strand, Brutus Östling, Staffan Widstrand, Göran Segeholm, Serkan Gunes etc.) – som Axxell Utbildning inte har råd att så där bara boka in till Brusaby.

Synd att inte alla Nafoiter kunde delta. Nafoutställningen, som Patrik Larsson hjälpte oss att producera i Sveaborg i augusti, blev till en stilig fotovägg. En av de stiligaste, faktiskt. Många hade alldeles för många bilder, en del hade slarvigt hängda bilder, de flesta nöjde sig med Kapaskivor och ingen hade lika kvalitativa ramar som vi hade i den utställningssektionen där vi var. Några frågade mig om tillverkaren och ville ha adress (Ekenäs ramfabrik).

Vi hade också ett enhetligt tema/motivområde och lagom många fototavlor (17) = bra helhet. Ett stort tack till alla som jobbat hårt för utställningen! Ett extra tack till Sofie v Frenckell och Olli Immonen för hängningen (räckte 4 timmar), och Oskar Ahlgren för nerplockningen och inpackningen (som gick på ½ timme).

Sen är det bara att konstatera att svenskarna är mycket goda ”estradörer”, de är bara så naturliga och lediga och många bjöd på sig själva på ett medryckande och personligt sätt. Där har vi mycket att lära.

Nu är förstås alla de ovannämnda vana och vältränade, men lika duktiga fotografer i Finland är en ”skugga” jfr med svenskarna – när det kommer till scenframträdande. Tyvärr. Ni som var med kunde också konstatera att bildvisarna också kunde berätta om de bilder de visade (= var väl förtrogna med motivet, som § 9, 3 & 4 –kriterierna förutsätter ...). Hans Strand kunde berätta om geologin på Island (bl.a.), Östling, Klum och Widstrand kunde de djur och fågelarter de presenterade och än bättre – också de hot dessa arter är utsatta för. Det kallas professionalitet.

Också intressant att notera att många hade korta videoklipp med i sina stillbildsvisningar, som är både effektfullt och uppiggande.

Vårgårda fotofestival var också mycket proffsig, med fullsatt auditorium under fredag e.m. och under lördagen. Personligen tyckte jag inte att det var ett bra koncept att alla hade 45 minuter till förfogande.

Den som hade en bra bildberättelse (ex. Willamo) behövde den tiden – och man njöt. Men de som bara hade en massa fina bilder (med många upprepningar) blev tröttande; till slut kände jag att det kom ut ”bilder ur öronen”, när mättnaden inträdde... Bra att de hade en Pecha Kucha- visning (tydligen nytt för Vårgårda), men alla kunde inte utnyttja konceptet. Eftersom det gäller 20 bilder som visas i 20 sekunder (per bild) gäller det att i lugn och ro berätta och låta bildspelet flyta, utan att man ibland måste vänta i 5 sekunder på nästa bild. En komplett tystnad i 5 – 7 sekunder i en sal med hundratals människor är en lång tid, när man bara väntar på nästa bild.

I PK är det flytet som gäller, och ingen skall läsa bildtexter från papper! Inte har man sin text på papper heller när man kort berättar om sina bilder för vänner ... Det gäller att vara naturlig. I januari och mars (2016), när vi har kursdagar i Brusaby, skall ni alla hålla en PK-visning - viktigt att börja öva ...

Sen är det ju synd att utställningar och prylmarknad hittas i en hall flera kvarter bort (Sporthallen) i Vårgårda. Men allt detta är värdefullt att uppleva och notera, det är en del av er som kommer att vara (och redan är) involverade i motsvarande evenemang i Finland. Notera igen: en bildvisning kräver en bra berättelse! Och en bra berättare.Vuoden luontkuva-tillställningen i Helsingfors missade jag (sommarunikurs i Hangö), men de som var med var inte alltför imponerade.

Läs Heidi Holmlunds blogginlägg från 19.10
http://www.biofoto.fi/blogg/naturtrollet-heidiDet är synd, jag har varit med när tillställningen hölls på Finlandiahuset i Helsingfors, med 1000-tals besökare och med dåvarande president Tarja Halonen som utställare (med bilder från Galapagos). Jag skrev ett blogginlägg om det (oktober 2010):

 http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/presidenten-halonen-som-naturfotograf.htm

 

Varför naturfotofestivaler är viktiga (text: Håkan Eklund/29 sept 2015)



I höst (2015) har jag plockat med fem naturfotofestivaler/fotomässor i Nafoprogrammet: Hangö, Korsholm, Helsingfors (Vuoden luontokuva), Vårgårda och Stockholms fotomässa i Nafoprogrammet (Nafo 4 & 5). Hittills har de två första avverkats.

Den som varit med kanske börjar förstå nyttan och idén? För dem som inte varit med kan jag plocka fram några orsaker varför de är så viktiga:


1) Det är den här standarden på bilderna som förväntas i examensportfolierna; det är bilder på en sådan här nivå som examinatorerna vill se den dag ni lämnar in era portfolier!

2) Observera följande:
- av bildvisarna i Korsholm senaste veckoslut har Johan Geisor nyss börjat (Nafo 5) och Tapio Kaisla (Nafo 3 = samma kurs som Kirsi MacKenzie), och ingen av dem har ännu gjort de portfolier (§ 9, 3 eller 4) som ger examen
- det vill säga att ingen av bildvisarna, allra minst proffsen från Sverige, har någon specialyrkesexamen, många har inte ens gått på fotokurser, de flesta är självlärda (autodidakter*) naturfotografer, ändå var största delen av bilderna suveräna
- det betyder att era bilder inte kan vara ”sämre” än vad som vi såg i Korsholm; det är här ”ribban” ligger, så enkelt är det (trots att det inte är enkelt att ta dylika bilder ...)
- har man en bildvisning inför publik i fullsatt auditorium vill man ju visa det bästa man har och det är därför fotofestivaler är nyttiga, här får man se vad examinatorerna väntar sig för nivå på bilderna!
- någonstans i Utbildningsstyrelsen papper står det också att materialet i portfolierna skall motsvara några års verksamhet på ”proffsnivå”; därför skall ni inte ha bråttom med § 3 och 4, det krävs mognad att nå nivån som förväntas

3) Men har man en tydlig modell och en mental bild framför sig, en kvalitetsnivå att sikta på, då är det bra mycket enklare att metodiskt arbeta sig framåt. Det gäller att vara mycket ute, att hela tiden lära sig läsa ljuset, situationer, öva komposition, bygga upp en bra fotoutrustning och att öva, öva, öva ... Varje dag, varje vecka - året runt.
Dessutom finns tydliga kriterier för examinationen, där examinatorerna mäter era prestationer mot varje rad i texten ...

4) Den som var observant i Korsholm kunde också lägga märke till att de flesta fotografer hade tagit sina fina bilder i den egna närnaturen, i landskap som låg nära hemmet, som man når under begränsad fritid, som man når när vädret/ljuset/allt det som vi inte kan påverka - är optimalt! Det måste ses som trösterikt för den som inte har obegränsat med tid och pengar ...

5) Konsten ligger i skickligheten att hitta "bilden i bilden". Det kan man bara utveckla genom att öva, att fotografera så mycket som bara är möjligt, vad som helst! För en skicklig fotograf finns det spännande motiv överallt, det gäller att kunna förädla. Det är det "formvärde" som fotopedagogen Göran Segeholm berättar om i boken "Konsten att ta vinnande bilder", som handlar om fotografens förmåga att förvandla/förädla ett enkelt motiv till en bra bild. Boken rekommenderas.

6) Sen lär ni er att under dylika bildvisningar jämföra olika bildvisningsstilar, som är lika lärorikt. Bildvisningsprogrammet i Korsholm var idealiskt från ett ”fotopedagogiskt perspektiv” med allt från ”första resans” bildvisare för stor publik, till riktiga bildvisningsproffs! Det är sånt man lär sig från. Som åskådare ser man sådant som man själv vill använda, och sådant som man ser att inte funkar, som absolut skall lämnas bort. Lärorikt.

7) Sen kommer ni också att få se regionala skillnader angående bildvisningar; ju längre västerut man åker, desto "skickligare bildvisare hittas" (om vi håller oss till nordisk nivå), känns det liksom. Ok, det handlar förstås om erfarenhet och personalitet, men speciellt många skickliga och medryckande bildvisare har jag nog inte hittat i Finland ... (ännu).

8) Nästa fotofestival är Vuoden Luontokuva/Årets Naturbild i Helsingfors 18.10 kl.14-20 i Kulturhuset. Programmet hittas här: https://www.luontokuva.org/images/PDF-tiedostot/Gaalan%20ohjelma.pdf Också här är Kirsi MacKenzie från Nafo 3 bildvisare (kanske samma program som hon visat i Brusaby/Hangö fotofestival?). Markus Varesvuos program får vi väl också se i Vårgårda. Det som vanliga människor kanske inte vet är att medlemmarna i Suomen luonnonvalokuvaajat innan detta suttit och tittat på bilder i två dagar (numera på ett konferenshotell i Tusby), dvs. fredag och lördag, det som visas på söndagen är bara en liten ”publik avslutning”. Jag har i decennier varit med på dessa, men under senare år har datum kolliderat med kursengagemang på annat håll. Tyvärr.

9) Fotomässan i Stockholm är sen en suverän samlande och avslutande aktivitet: massor av undervisande miniseminarier (Moderskeppet), bildvisningar, utställningar (bl.a. Nafo 4), utrustning, demonstrationer, böcker, mingel, kontakter, tid för nätverksbyggande och så vidare. Och här är det gott om publik, räknas i fyrsiffriga tal. Detta är en mässa som kräver minst två dagars närvaro för att hinna ta in det som finns; i fjol tillbringade Nafo 4 två hela dagar på mässan, och vi hade inte en enda tråkig timme!

____________________________________________________________________________________________________
* Autodidaktik, självundervisning, att förvärva sakkunskaper utan att erhålla formell undervisning från annan. Ordet stammar från grekiskans autos ('själv') och didaskein ('lära', 'undervisa'), och betyder alltså 'självlärdhet'. En autodidakt är en självlärd person.

Betydelsen av autodidaktik sträcker sig över den enkla betydelsen om självstyrd lärande. Ett iver och intresse för bildning utan vägledd undervisning och i hög mån självmotivation samt individens förmåga att inte bry sig om institutioner och i stället kontrollera sitt eget öde är karakteristisk för en autodidakt.

Autodidakter används inom litteraturvetenskapen om en grupp författare under 1900-talet med rötter i arbetarrörelsen som saknade formell utbildning. Deras verk kännetecknas ofta av social kritik, national-historiskt intresse, samt moraliska spörsmål i vardagen. Bland svenska autodidakter kan nämnas Moa Martinson och Vilhelm Moberg. Axel Wallengren ("Falstaff, fakir") kallade sig skämtsamt Autodidaktiæ Doktor. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Autodidaktik)