En hösteftermiddag beger jag mig till den närbelägna sjön för att håva in lite småkryp till akvariet i mitt klassrum. Eleverna ska få bekanta sig med våra små vattenorganismer och därför har vi ett sötvattenakvarium i biologisalen. Där simmar mygglarver, dykare, ryggsimmare med mera omkring för att, förhoppningsvis, väcka intresse bland eleverna. Hur som helst, denna eftermiddag där vid sjöstranden fick jag plötsligt en stor spindel i håven som såg mycket märkvärdig ut.

Väl hemma tittade jag lite närmare på den. Det var inte så enkelt. Så snart jag gläntade på locket till hinken med vatten och vattenväxter klättrade den lilla rackaren ner under vattenytan och gömde sig. Jag riggade upp kameran med makrolinsen på stativ ovanför hinken. Det här var nämligen inte vilken vanligt trivial vardagsspindel som helst. Den skulle dokumenteras. Sedan var det bara att vänta på att den skulle dyka upp - bara för att se den dyka ner igen så fort jag måste göra någon inställning på kameran. Nåja, efter många försök och mycket tålamod lyckades jag till sist få några bilder av den skygga skönheten.

Den påminde till sitt beteende om en kärrspindel, skygg och snabb. Den var också stor, precis som våra båda Dolomedesarter. Men teckningen liknade inte alls. Inte ens allas vår vän Google lyckades hjälpa mig med artbestämningen. Den art som liknade mest var fiskarspindeln - men den förekom bara i Nya världen. Alltså återstår bara att skicka en bild av spindeln till spindelforskare Niclas.

Niclas svarar snabbt. -Spindeln är nog sannolikt en kärrspindel, men den ser inte ut som en sådan. Skulle gärna titta närmare på den, skriver han. Sagt och gjort, jag sätter spindeln i en liten plastask tillsammans med våt vitmossa, asken i ett kuvert och kuvertet i postlådan. Några dagar senare får jag svar. -Spindeln lyckligt framme, men går inte att artbestämma säkert eftersom den inte är könsmogen. Behövs en eller ett par hudömsningar innan epigynet (könsdelarna) kan bekräfta arten. Försöker hålla henne vid liv så länge. Lyckas det inte får vi titta på DNA:t.

Visst är det spännade. Ser framför mig hur den spindelvetenskapliga världen står med rynkade pannor och grubblar. Sådana spindlar finns inte. Jag ska berätta hur det gick sen. Här ser ni i alla fall hur den än så länge okända skönheten ser ut i sin plasthink.

Sjundeå 25.9.2014, Nikon D300 + Tamron 90mm (f2,8,) 1/20, f16, ISO 500. Bloggare: Krister Welander 19.11.2014