Finlands farligaste djur?

Vilket är Finlands farligaste djur? Det är en fråga som dyker upp nu och då, och som inte är så alldeles enkel att svara på. Djur kan vara farliga på många olika sätt. Ska man räkna antalet dödsfall en djurart förorsakar, läkarbesök , eller bestående men. Nu har vi ju inte ens några riktigt farliga djur i vårt land, inte om man jämför med länder som Australien, med dödligt giftiga spindlar, maneter och bläckfiskar - för att inte tala om hajar och krokodiler. Nej, vi kan röra oss helt tryggt i naturen, de verkliga farorna dyker upp först då vi är ute i trafiken.

Hur som helst, det djur som förorsakar de flesta läkarbesöken är faktiskt inget vilt djur alls utan hunden. Det glömmer många lätt bort i varg- och björndebatten. Av våra stora rovdjur är det egentligen bara björnen som, i vissa speciella situationer, kan angripa en människa. Älgen är då betydligt farligare, eftersom älgolyckor faktiskt skördar liv, närapå ett tiotal varje år. Av de mindre djuren är getingen farligast, om man räknar förorsakade läkarbesök. Huggormen ryms knappt med i den statistik jag tittat på.

Då de fästingburna sjukdomarna borrelios och TBE blev allmänt kända utnämndes fästingen till Finlands farligaste djur. Ett fyrtiotal människor insjuknar i hjärnhinneinflammationen TBE och knappt tvåtusen i borrelios i Finland årligen, de flesta i den sydvästra skärgården och på Åland. Så visst är fästingen farlig, men vill man vistas ute i de fästingtäta områdena i sydväst får man bara lära sig leva med den lilla krabaten. För mig betyder det TBE-vaccination, en antibiotikakur mot borrelios skjutklar på stugan, och fästing-check varje kväll. Som mest hade jag för ett par veckor sedan fem små fastbitna larver i ett och samma knäveck. Inget vidare mysigt, precis, men plockar man bort dem inom ett dygn så borde det inte vara någon fara, enligt expertisen.

Här på bilden ser ni en vuxen hona, i desperat jakt på ett mål mat som behövs för äggutvecklingen. Hon sitter med frambenen utsträckta för att fotografen andats ut lite koldioxid på henne. Eftersom hon inte har några ögon är det koldioxid och kroppsvärme som signalerar när hon ska klamra sig fast i sitt värddjur. Det lyckades inte den här gången.

DSC 3066

Björkö 27.07.2014, Nikon D300 + Micro Nikkor 200 (f4) 1/640, f5, ISO 800. Bloggare: Krister Welander 01.08.2014

Krister Welander

Skriven av : Krister Welander

Logga in för att kommentera.