Livat i dimman

Våra tre sportlovsdagar ute på Björkö var grå, blåsiga och ljumma. Inga isar därute,  tre grader varmt och ett tunt vitt snöpuder som smälte inför ögonen på oss samma förmiddag vi kom - inget vidare fotoväder precis. Men man får ta vad som bjuds, och dimma är väl aldrig fel. Inte hård vind heller förstås. Men det skugglösa ljuset känns platt och färglöst, och även om landskapets karghet blir tydlig saknas nog den där ljuskryddan som en fotoanrättning så väl behöver. Det fick bli som det blev.

I fågelvärlden var det däremot liv och rörelse. Stora sjok av trasig vassbuk hade sköljts upp på de södra stränderna, antagligen en följd av försvarets sjunkbombsövningar (så trodde de kloka på förbindelsebåten, hade hänt förut, visste de berätta). Nu lockade fiskslarvorna till sig all vitfågel mellan Hangö och Kökar, verkade det som. En jätteflock med flera hundra trutar och fiskmåsar kalasade på maten medan åtminstone fem havsörnar höll sig lite i bakgrunden, tålmodigt inväntande sin tur. Här fanns visserligen fotomotiv, men kombinationen klent ljus, klen lins (300 mm) och klent tålamod gav inget vidare resultat. En fågelfotograf skulle omedelbart  ha riggat upp sitt gömsle och suttit där med långa linsen påskruvad så länge det fanns fisk i strandvattnet. Men jag är ingen fågelfotograf, så jag nöjde mig med att genom kikaren beundra jätteflocken av vitfågel och de majestätiska örnarna. De var dessutom åtminstone två par, och gav prov på lite parningsflykt med hisnande saltomortaler och djupdykningar.

Följande morgon traskade jag längs stränderna på nytt. Nu var fisken borta, och några trutar, och ett par örnar, patrullerade i dimman  i hopp om ännu någon fiskstjärt. I sanden syntes spår av mink och mårdhund. Havet låg öppet, men en hel del lösis var inblåst i den södra viken.  Ett tjugotal storskrakspar samt ett tiotal knölsvanar låg i lä på norra sidan. Genom den tysta dimman hördes två orrar spela och några siskor letade alfrön i strandskogens trädtoppar. Lugn och ro. För själen, för kroppen, och för kameran. Egentligen ganska skönt att bara sakta vandra i den friska havsluften och låta kameran vila. Men lite bilder blev det naturligtvis i alla fall. Till exempel denna, tagen från isen på den hårt frusna insjön.

Vinterdis

Björkö den 16.2.2014. Nikon Coolpix A, 1/125, F13, ISO 800. Bloggare: Krister Welander, 18.2.2014

Krister Welander

Skriven av : Krister Welander

Logga in för att kommentera.