I dag gick jag in i skogen för att välja ut en lämplig julgran. Kollade först in två vindfällen, toppar kan vara riktigt fina med mycket kottar och grova barr. Båda de omkullfallna granarna hade dock dåliga toppar, ingenting att ha. Var ändå glad över granarna. I den delen av skogen får vindfällena ligga kvar, till glädje för alla små i skogen - skalbaggar, spettar, mossor och svampar. Efter lite vandrande, på höstmjuk mossa den 23 december(!) hittade jag den som fick bli årets julgran, sågade av och bar hem.
Under den korta julgrans-seansen bongade jag två fågelarter. I granskogen sisade ett litet gäng kungsfåglar på spindeljakt. Tänk vilka små varelser, hoppas spindlarna räcker till över vintern, tänkte jag. Annars är det kört. Kalla vintrar överlever bara några procent av de övervintrande kungsfåglarna. Men så handlar det också om vår minsta fågel, tre gram är inte mycket till kroppsvikt.
Den andra fågelarten hörde jag trumpeta då jag kom ut ur skogen. Fyra sångsvanar kom lågt flygande över skogskanten mot sydväst. Ännu är våra sjöar utan istäcke, men de här svanarna hade kanske tagit det säkra för det osäkra och stuckit ut till kusten. Tänk, här flög Finlands största fågel, vad vikten beträffar. Sexton kilo kan en sångsvan väga. Det betyder att en sångsvan väger mer än 5 000 kungsfåglar! Att sådant. God jul på er.
Jo, "julkortet" här nere är taget på Björkö. Dit åker vi om några dagar. Där finns säkert nu en massa svanar, och kanhända lite flyttande kungsfågel. Är vintern mild stannar de kvar. Återstår att se.
Björkö 21.2.2012, Nikon D300 + Nikkor 18-200 (f3,5-5,6), 1/400, f5,6, ISO 400. Bloggare: Krister Welander 23.12.2013