Alltså, det hela började med att familjens kompaktkamera blev överkörd. Jo, tillskrynklad av en taxi hemma på gården. Minneskortet gick att pilla ut och var intakt, men resten kunde sorteras i metallavfall, elektronikavfall och miljöfarligt avfall (batteriet). Nu skulle ny kompakt införskaffas.

Familjemedlemmarna har numera alla moderna telefoner, och moderna telefoner har bra kameror ( eller är det tvärtom?). Det kändes inte så värst smart att skaffa en ny kompaktkamera, om den inte var betydligt bättre än en telefonkamera. Sagt och gjort, och Nikonist som jag är, bidde det den bästa kompakten Nikon kunde erbjuda, en Nikon Coolpix A.

Nikons nya kompakt-flaggskepp är bl.a presenterad på Fotosidan.se och en av kommentarerna lyder så här:  ”Tja, målgruppen är t ex jag, och jag kan tänka mig en hel hoper fotografer i min närmsta krets som skulle gå igång på den. Grym sensor, normal ljusstyrka, litet format, tyst, snabb blixtsynk (antar jag). Kan inte bli så mycket bättre. Om man är lagd åt det hållet, och det är ju förstås inte alla som är. Det är därför det finns olika kameror.”

Så sant så, olika kameror för olika behov och olika målgrupper. Men min erfarenhet hittills är bara positiv. Tänk att för en gångs skull ha en kamera som ryms i rockfickan - och som tar bilder i RAW med hisnande skärpa. Se där, få se hur mycket damm det ska samlas på min systemkamera. Nästa utmaning är kursen i landskapsfotografering på Nötö, då är det upp till bevis.

Tyvärr kan jag inte ladda ner skärgårdsvyn i full resolution (16,2 Mp)  så detta får duga som bildbevis. Bilden, en snapshot tagen medan vi brände ris (röken till vänster) på en ö söder om Dalsbruk.

Träskholmen 06.10.2013. Nikon Coolpix A, 1/200, F8, ISO 1 600. Bloggare: Krister Welander, 8.10.2013