Dimma

Jag är i den lyckliga situationen att min väg till jobbet går genom det västnyländska landskapet där det är som vackrast. Den lätt kurviga vägen vindlar över berg och backar, passerar en gammal kyrka och slingrar sig vidare mot målet följande en ådal omgiven av vida fält och skogklädda berg. Eftersom det knappt är någon trafik alls hinner jag både bearbeta de väntande utmaningarna på jobbet och samtidigt följa med det växlande landskapet. Jag passerar en av regionens bästa fågellokaler, Myrans, så det gäller dessutom att försöka kombinera trafikens utmaningar med artbestämningens. Speciellt den här tiden på året händer det nog rätt ofta att jag viker in vid en busshållplats, rycker upp kikaren från dörrfacket och spanar in någon spännade art. Falkar, kärrhökar, gäss och en massa tättingar är mitt dagliga sällskap nu på hösten.

Här om morgonen var hela landskapet insvept i en tät dimma. När solen just stiger upp och dimmans skira ljus lyfter fram det tredimensionella i landskapet borde man bara kunna stanna och njuta. De dimmiga morgnarna höst och vår, och de rimfrostglittrande morgnarna om vintern, det är då man måste stålsätta sig för att komma i tid till jobbet. Råkar man ha kameran med sig blir det ännu svårare. Den här morgonen hade jag i alla fall kameran med, och kunde bara inte låta bli att stanna för att föreviga korna som betade i dimman längs åstranden. Och jag blev inte försenad, även om risken fanns.

DSC 1555-2Sjundeå 13.9.2013, Nikon D300 + Nikkor 18-200 (f3,5-5,6), 1/100, f16, ISO 400. Bloggare: Krister Welander 18.9.2013

 

Krister Welander

Skriven av : Krister Welander

Logga in för att kommentera.