Parningstid

Plötsligt var de över oss, de doftande dallrande vårdagarna. Allt går nu i rasande takt. Flyttfåglarna hann knappt göra sig hemmastadda innan de satte igång med parningsritualer, sång och bobygge. Flugsnapparna återerövrade sina holkar hos oss den fjärde maj, samma dag gästade en stork grannbyn. De första ladusvalorna anlände till gården den femte maj,  med lera och grässtrån färdigt i näbben tycktes det. Snabbt ska det gå. Grodornas bubblande kärlek var över på ett par dagar, resulterande i en rejäl hög med befruktad grodrom i dammen. En liten del av rommen ska som vanligt få växa upp till små grodor i min biologisal i skolan. Något att förundra sig över i vardagsplugget.
Parningstiden har alltid gett naturfotografer spännande motiv. Dels är djur, av alla de slag, oftast så intensivt upptagna av sina kärleksbestyr att en fotograf kan komma närmare än vanligt. Dels livar alltid lite action upp en djurbild, och i det här fallet finns det ju dessutom alltid två djur på samma bild.
Den parningsbild de flesta minns togs för över fyrtio år sedan, år 1972, av Hannu Hautala. Hans bild ”Parittelevat kotkat” valdes följande år till årets pressbild - första och hittills enda gången ett naturfoto fått en sådan utmärkelse. Men det var också ett mästerligt skott, en dramatisk svartvit bild av en art som kämpade på utrotningens brant. Att det var en högst intim akt som förevigats gav naturligtvis bilden ett mervärde. Vill minnas att det då fanns de som uttryckte sin indignation över exploateringen av det mest privata.
Men parningsbilder fortsätter att engagera. I senaste Suomen Luonto (4/2013) berättar en naturfotograf ingående om sitt möte med björnkärlek och i ett blogginlägg 127/365 (http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/index.htm) diskuterar min BFF-kollega Håkan E huruvida det är ofint att föreviga hackspettarnas kärleksakt. Själv har jag inga dubier, och publicerar här nere glatt en bild av den gulbandade dykarens ömma omfamning. Notera honans ryggsköld, de längsgående fårorna finns bara för att ge hanen ett fast grepp, och på hans ben finns små sugkoppar som passar perfekt in i fårorna. På så sätt får han bara grepp om en hona, och bara en hona av sin egen art. Ett av naturens otaliga smarta kärleksknep.

DykarkärlekKarskog, Sjundeå, 12.5.2013, Nikon D300 + Micro Nikkor 200 (f4), 1/1000, f4,5, ISO 400. Bloggare: Krister Welander 14.5.2013

 

 

Authors

Krister Welander

Krister Welander

Fotoklubbar i svenskfinland

 

BioFoto-föreningar

Övriga fotolänkar