Varje år likadant. Julen liksom smyger över en, och mitt i allt står man där med två dagar tid för julförberedelser. En månad sen jag skrev senast, ännu till. Ute skiner solen, första gången på rätt länge, och landskapet är julkortslikt, åtminstone här ute på bondlandet. Jag har valt utsikten från vårt sovrumsfönster till bloggbild, så det får liksom vara ett julkort åt mina läsare på samma gång.

Vi har förmånen att bo i de vackraste av landskap, omgivna av  berg och dalar, skog och sjöar. Jordbrukslandskapet har bevarat sin mosaikartade prägel, mera på grund av topografi än av miljötänk, tror jag. Men numera finns det faktiskt möjligheter för den som vill tänka på den biologiska mångfalden. Vi har kunnat skydda skogen i bakgrunden tack vare Metso-programmet, och EU-byråkraterna kan registrera åkermark som  så kallad naturvårdsåker, med artmångfald som specialegenskap.

Från vårt sovrumsfönster brukar vi kunna spana in räv och berguv, älg, vitsvanshjort och rådjur. Över fälten jagar tornfalk och kärrhök, ibland också lärkfalk och ormvråk.  Om försommarmorgnarna  kan vi genom det öppna fönstret lyssna på buskskvätta, kornknarr och trana. Från den närbelägna sjön hörs rördrommen tuta. Till morgonritualerna hör naturligtvis att titta ut, låta blicken följa bäcken under berget. Tärna och fiskmås följer bäcken från luften, rådjuren följer den längs åkerrenen.  Nu under december månad  är det tyvärr för mörkt för att se så mycket om morgnarna, men spåren finns ju kvar i snön. I dag fyllde jag själv på spårkollektionen då jag med snöskor och pulka begav mig till julgransskogen. Så god jul på er alla, snart blir det ljusare.

Sjundeå, 23.12.2012, Nikon D300 + Nikkor 18-200 (f3,5-5,6), 1/100,  f22, ISO 800. Bloggare: Krister Welander 23.12.2012