”November är en av årets tolv bästa månader”, som någon klok positivt tänkande människa sagt. Ute i skärgården är november faktiskt bäst på många sätt. Därför åkte vi ut, bara för att andas in novemberluften under ett kort veckoslut. I november har allting tystnat. Inga löv som prasslar, inga båtmotorer, inte ens ett litet måsskrik hörs. En flock med gråsiskor lyckades ett tag fånga min uppmärksamhet med sina svaga locktoner, annars bestod fågellivet av  tysta knölsvanar, några tyst förbiseglande gråtrutar och ett par alldeles tysta havsörnar som i maklig takt gled förbi över ön. Det ljud som helt dominerar är ljudet av vågor, men det ljudet är på något sätt så självklart att man kan tycka det är helt tyst även om havet brusar.

Att stå nere vid den öppna havsstranden en blåsig dag och få djupandas in den salta luften är en lisa för både kropp och själ. Däremot är det ingen lisa för ens kamerautrustning. Även om det inte regnar blir kameralinsen ohjälpligt översprejad med små, små droppar av saltvatten. Saltvatten som till råga på allt är mycket knepigare att putsa bort än sötvatten. Vet inte om det är själva saltet, eller elaka små kiselalger och annat smått, som kräver lite mera än vanlig avtorkning för att försvinna. För mig går det dessutom alltför ofta så, att jag märker saltvattenstänket först när jag tittar på bilderna i datorn, och då är dropparna ännu mera mödosamma att putsa bort. Men, hur som helst, november ute i skärgården är en fantastisk månad, tyst, mörk och mustig. Bloggbilden är tagen på Björkö i 10 m/s sydostlig vind, rakt söderut mot öppningen mellan Trunsö i öster och Jurmo i väster. I förgrunden lite höstgul saltarv (Honckenya peploides).

Björkö, 10.11.2012, Nikon D300 + Nikkor 18-200 (f3,5-5,6), 1/13, f14, ISO 400. Bloggare: Krister Welander 22.11.2012