Det är en fantastisk förmån att kunna åka ut till yttre skärgården under vinterhalvåret när skärgården är tom och tyst. Under de mörka månaderna pustar liksom holmarna ut efter en hektisk sommartid med båttrafik, fullt i gästhamnarna och sommargäster i alla stugor.  På sommaren är det aldrig så tyst som nu. Inte ett motorljud hörs, inga måsar, inga tärnor. Havets stilla bakgrundsbrus finns ju alltid där, så det är en del av tystnaden. 

Det är en djupt terapeutisk upplevelse att vandra längs Björkös sydstränder en stilla decemberdag. Ensam i utskärsnaturen med en mild vind i ansiktet - och kristallklart vatten mellan strandstenarna som fulländar upplevelsen. Så här har här sett ut ända sen de här klipporna steg upp ur havet för några tusen år sen, tänker jag. Ända tills ...

Varje gång jag har vandrar längs de södra stränderna på Björkö hittar jag ilandflutet skräp. Vi har inventerat skräp som flutit iland på Björkö ända sen våren 2012 som en del av MARLIN-projektet (http://www.hallskargardenren.fi/sv?s=225) och skräpmängderna har varit mer eller mindre konstanta. På vår inventeringssträcka på etthundra meter samlar vi ihop ungefär en plastkasse, tre gånger per år!

Största delen av strandskräpet är oidentifierbara plastbitar och repstumpar, men alltid hittar vi också förpackningar som det går att identifiera. Vi har bokfört mat- och dryckesförpackningar från Spanien, Belgien, Kina, Mexiko, Azerbajdzjan, Tyskland, Sverige, Norge, Ryssland, Polen, USA och Thailand. Inhemska förpackningar har så gott som helt lyst med sin frånvaro vilket tyder på att skräpet hamnat i havet från långväga fartyg långt ute till havs. Man ska inte skylla på andra, jag vet, men det skräp som flyter iland på Björkö har nog knappast finländska sjömän kastat överbord.

Den andra december skvalpade de här två förpackningarna i strandvattnet på sydstranden, en mjölkförpackning från Nederländerna och en nudelburk från Thailand.  Granna och fina låg de bara där i det annars rätt färglösa vinterlandskapet. Lite som två julhälsningar från främmande länder. Dem skulle vi ha klarat oss utan.

Björkö 2.12.2017, Nikon D500 + Nikkor 17-55 (f2,8), 1/500, f9, ISO 1600. Bloggare Krister Welander 14.12.2017.