Fem vårdagar ute i den yttre skärgården och man insuper en hel del vårkänsla. För vårkänsla blir det när all snö är borta och det igen är mjukt att gå i markerna. När spelande orrar, knispande morkullor och koltrastarnas flöjtspel värmer upp de kalla kvällarna därute. Havet är öppet (det har det faktiskt varit hela vintern) och stora flockar med allor och gudingar ligger långt ute i sydväst. Gudingarnas ooanden hörs långt, men kanske förgäves – ådorna verkar saknas så gott som helt i år.

En av de dimmiga morgnarna gick jag en tidig vandring runt ön. Dagen innan var det småregn och dimma hela dagen, och flyttande småfåglar inväntade bättre flygväder i ensnåren och aldungarna. Hundratals rödhakar, järnsparvar, gärdsmygar och kungsfåglar letade spindlar bland fjolårslöv och mossa. Trastar och bofinkar fanns överallt.   Mitt i detta fågelmyller gick jag min morgonvandring, med en 90 mm:s makrolins på kameran. Nåja, jag behövde inte försöka plåta fåglar utan kunde koncentrera mig på att njuta av den friska salta skärgårdsluften och de rastande flyttfåglarnas ljudkuliss. En jagande fjällvråk fick mig i alla fall att lyfta kameran och det blev en räcka bilder, mest för att kunna kolla kön och ålder. Tyvärr räckte inte kvaliteten ens riktigt till det.

Men jag hade ju ändå min makrolins, och i ett av alkleven där öns älgar brukar hålla till, tog jag fotografiet här nere.

Bland fjolårets allöv lyste något orange, mitt i ett älgspår. Jag visste att det fanns en skålsvamp som ställer ett rätt speciellt krav på sin växtplats – den växer bara där en älg har urinerat, men jag hade aldrig sett den tidigare.  Och här växte den nu, svampen med det fina namnet orange älglegeskål (hirvenparvimaljakas, Thelebolus/Byssonectria terrestris). En ljuspunkt i den dimmiga vårskogen, och en påminnelse om den enorma mångformigheten i vår natur. Fascinerande.

Björkö 4.4.2017, Nikon D500 + Tamron 90mm (f2,8), 1/125, f4,5, ISO 4000. Bloggare: Krister Welander 7.4.2017