Snart har syrenerna blommat ut (i Sjundeå) och inga svärmarbilder har det blivit. Har varit några kvällar ute och hållit utkik vid våra syrener och kaprifoler, men inte så mycket som skymten av en svärmare. Senaste sommar surrade både tallsvärmare, brunsprötade skymningssvärmare och snabelsvärmare kring de väldoftande blommorna. Till och med en nattskärra dök en kväll upp och fladdrade oblygt omkring på jakt efter de feta fjärilarna. Men i år tomt. På något sätt skrämmande. Samma känsla fick jag då jag kollade blommande sälg och äppel, vart har alla pollinerare tagit vägen. Tänk om någon okänd miljökatastrof skulle drabba alla pollinerande insekter. Einstein lär en gång ha sagt typ att ”om alla bin dör ut har mänskligheten fyra år kvar på jorden”. I brist på svärmare tog jag en bild av vår gamla fårhage i sommarnattens ljus, med två och en halv minuts exponeringstid. Dystra tankar, som snabbt skingras när jag tänker på vilken rik miljö vi ändå har, både här i Sjundeå och ute på stugan. I dag morse stod jag på trappan och lyssnade på en ihärdig härmsångare som framförde sina makalösa serenader sittande på vår tvättlina. Bland hundlokorna i fårhagen krexade en kornknarr, högljutt ackompanjerad av en göktyta i de gamla lindarna i bakgrunden. I morgon bär det igen av ut till den yttre skärgården, till höksångarna, kärrsångarna och med lite tur, vassångaren och kornknarren från i fjol. Därute blommar syrenerna än, kanske svärmarna finns där?

Sjundeå, 16.06.2012, Nikon D300 +18-200 (f3,5-5,6), 150s f13 ISO 400 . Bloggare: Krister Welander