Visst är det ett privilegium att få vistas ute i den yttre skärgården under försommaren. Det är förvisso ett privilegium vilken årstid som helst, men försommaren har en intensitet och en mustighet som tränger in genom alla sinnen. Då man fem på morgonen smyger ut från den sovande stugan möts man av en fågelkör med spännande stämmor, en doft av hed, enar och hav, och så myggor förstås, miljoner myggor. Ute på gården kan man försöka spjälka upp de olika fågelstämmorna i arter - näktergal, ladusvala, hussvala, grå flugsnappare, härmsångare, höksångare, törnskata, gök(ar), fiskmås, gråtrut, strandskata, orre (spel!), göktyta m.m. Under en två timmars morgonvandring hinner man bli genomvåt om benen av daggen, samla på sig myggbett, spindelnät och fästingar, och bara njuta  i stora drag. Havsörnarna, sparvhöken som susar förbi, höksångarhanarnas sångflykt och de vackra svärtparen i vikarna bjuder på de där högtidsstunderna man lever på sen när höstmörkret faller. Försommaren är magisk, och fotoljus finns det dygnet runt. Men eftersom man inte orkar vandra omkring tjugofyra timmar får det bli gryning och skymning i stället. Fast då är man ju inte så social förstås. Det får man vara på vintern.

Björkö, 08.06.2012, Nikon D300 +18-200 (f3,5-5,6), 1/100 f25 ISO 400 . Bloggare: Krister Welander