Mot höst

Jag kan inte ens skylla på skolstarten, pensionär som jag är. Jag kan inte skylla på någonting, det har bara blivit alltför lite naturfotografering den senaste tiden. Alla pensionärsprojekt  som traktorrenovering, båtsnickrande, stugprojekt m.m. har sysselsatt mig i allra högsta grad. Och så är man ju företagare också ...

När man sedan tar sig lite tid att komma ut i naturen ser man vartåt det barkar. Den långa och varma sensommaren har inte lyckats rucka på vegetationens inbyggda klocka. Det intensivt högsommargöna som ännu rådde då jag senast skrev har nu förbytts till något matt grågrönt med allt större inslag av gult och brunt. I skogskanten lyser björk- och asptopparna redan höstgula, hasseln på gården likaså. De ännu oplöjda stubbåkrarna med sitt halmgula täcke bidrar till den höstliga paletten. Ännu har vi inte haft någon nattfrost och just nu, i skrivande stund, är det +18 grader(!) ute. Men växternas klocka tickar på, det gäller ju  att förbereda sig inför den obevekligt kommande vintern. Om några dagar är det höstdagjämning.

Ute i skärgården verkar höstfärgerna komma snabbare än längre inåt land. Även om det länge varma havsvattnet håller frostnätterna borta blir det snabbt gult därute. I år bidrar förstås augustitorkan  till de tidiga höstfärgerna, men för utskärsväxtligheten gäller det alltid att förbereda sig för vintern i god tid, höststormarna är inte nådiga. Det gäller att ta vara på kvävet i löven i god tid annars går det till spillo när första stormen far iväg med lövskruden. Det är bara alarna, med sina bundsförvanter kvävebakterierna på rötterna, behöver ta tillvara något kväve. Därför står de gröna ännu då alla andra lövträd inväntar vintern helt nakna.

Ute på Björkö växter det missne i många småpottar och större hällkar. Den behöver inte bekymra sig om någon lövfällning eftersom den inte riskerar att torka ut där den står med fötterna i vattnet. Jordstammen övervintrar i vatten som inte fryser och så fort vårsolen lyser upp bottnen skjuter den nya skott. Men den växer också ännu långt in på hösten. De stora bladen utnyttjar höstsolens sista strålar för att ännu fylla på näring i jordstammen under vattnet. Men vintern närmar sig obevekligt, så även om missnen ännu orkar producera  nya blad börjar de äldre bladen ge upp. Men senast då frosten kommer drar sig också missnen tillbaka - under ytan är det gott att vänta på nästa vår.

Höstmissne

Björkö 4.9.2015, Nikon D300 + Nikkor 18-200 (f3,5-5,6), 1/200 f5, ISO 400. Bloggare Krister Welander 18.9.2015

Krister Welander

Skriven av : Krister Welander

Logga in för att kommentera.