För en naturälskande lärare är våren en lite jobbig tid. Man vill vara ute så mycket och hinner vara ute så lite (fast sommaren är en bra tröst förstås). Ute har häggarna just slagit ut och jag har ännu isbilder på minneskortet! Nåja, hur som helst så fick jag en rejäl dos skärgårdsluft under det senaste, förlängda, veckoslutet. Båten kördes från Sjundeå till sin sommarhamn på Stormälö, och stugan på Björkö fick en grundlig vårfejning. Så också där var det rätt lite tid till fotografering. Hann i alla fall gå runt i den gamla byn ett tag, och filosofera över förfallet. Byn på Björkö har stått obebodd i ca 40 år och alla byggnader håller långsamt på att återbördas till naturens eget kretslopp. En dyster syn, förvisso, men ändå är de åldriga byggnaderna på något sätt vackra i all sin misär. När man rör sig bland de förfallna husen kan man ännu åtminstone försöka föreställa sig en levande utskärsby, med en häst, några kor, får och getter, båtar vid bybryggan och de små tegarna med husbehovsgrödor. Byn är liten, hukande mellan bergen, men skyddad från alla vindar. Slån och körsbär blommar, och havshorisonten glimtar till bland strandalarna. Man undrar om byborna, där de slet för tillvaron, alls gav sig tid att njuta av den överväldigande skönheten i utskärslandskapet. Jag tror det i alla fall.

Björkö, Näsgrannas, 21.05.2012, Nikon D300 +18-200 (f3,5-5,6), 1/60 f14 ISO 400 . Bloggare: Krister Welandera