Allemansrätten ger oss rätt att fritt få röra oss i naturen, plocka bär och svamp, simma, ro, paddla och njuta av naturen  i största allmänhet. Allemansrätten är för oss någonting självklart -vi tänker inte ens tanken att behöva få lov av någon markägare innan vi beger oss ut i skogen. Denna urgamla sedvana vi har här uppe i Norden har kunnat bevaras ända sen Hedenhös eftersom vi får dess oskrivna regler inpräglade med modersmjölken, eller …

Allt oftare hörs ilskna röster höjas som kräver att allemansrätten borde inskränkas. Än är orsaken tältande ungdomar som stör friden vid någon sjöstrand, än är det thailändska bärplockare som plockar de lingon och blåbär vi själva inte ids plocka. Någon irriteras av ridstigar, andra av nakenbadare. Och eftersom markägare, hur sura de än råkar vara, inte kan dra in allemansrätten sätter de i stället upp sura skyltar med ”PRIVAT OMRÅDE” för att hålla besökare på avstånd.

Jag måste medge att jag ibland har en viss förståelse för detta. Ju mer människor fjärmas från naturen, desto märkligare kan de bete sig när de sedan kommer ut. Tänk att det ska vara så svårt, tänker jag ibland då jag ser omkringslängt skräp, söndersparkade myrstackar eller släta klipphällar som bränts sönder under någons midsommarbrasa. I all sin enkelhet handlar ju ändå bara om att försöka minnas två saker -inte störa, inte förstöra.

Den här första versen i dikten Vädjan till vandraren! av Karl-Erik Forsslund, skriven 1915(!), vill jag tillägna alla midsommarfirare, bland annat de tältare som absolut behövde näver till sin brasa ute på Björkö i Skärgårdshavets nationalpark:

Varsamt far i bygd och mark!

skada icke kådig bark,

riv ej björkens vita hud,

stör med skrän ej skogens ljud!

Bort med skräp och matsäckrester!

Städa efter er, I gäster

i naturens helgedom.

Skövla icke blad och blom!

Tänd ej eld - men om du tänder,

släck var glöd i kol och bränder!

Glad midsommar!

Björkö den 12.6.2015. Nikon Coolpix A, 1/100, F16, ISO 400. Bloggare: Krister Welander, 19.6.2015