Senaste veckoslut höll BioFoto Finland sitt årsmöte ute på vackra fyrön Sälgrund utanför Kaskö. En ö som just där utgjorde hela skärgården mellan fastland och öppet hav. Intressant för en som har vant sig vid myllret av öar i Skärgårdshavet. De låga steniga stränderna med isskrapade alar och taggiga havtornsbuskar kändes exotiska, liksom vallarna med en ovanligt späd blåstång (som numera faktiskt betraktas som en skild art, smaltång, Fucus radicans).
Nåja, men back to basics alltså. Innan årsmötesförhandlingarna fick vi, handledda av skickliga Camera obscura-konstnären Hans G Hästbacka, tillverka en egen nålhålskamera av en skokartong. Allt som behövdes, förutom kartongen, var lite svart färg, roudartejp, lite sopsäcksbitar och en aluminiumplåt försedd med ett knappnålshål. Sedan in i mörkrummet för att ladda kameran med ett ark fotopapper - och ut och fotografera. När vi sedan framkallade våra exponeringar insåg vi att Hasses motto ”Varför göra det enkelt när det går att göra det svårt” faktiskt hade relevans. Visst har vi blivit lite bortskämda med att få all bildinformation i digikamerans sökare. Bara att knäppa, flera korrekt exponerade bilder per sekund om vi så vill. Nu var det inte så. Vi hade tre exponeringar var. Utan Hasses erfarenhet hade säkert alla tre blivit totala misslyckanden. Nu kunde vi exponera hyfsat rätt redan vid första tagningen, och sedan korrigera med några sekunder mer eller mindre vid nästa. Eftersom vi bara hade tre exponeringar var gällde det också att välja sitt motiv med omsorg och att rikta kameran någorlunda rätt. Inte så enkelt med en skolåda (eller i mitt fall en kameralåda).
Det kändes nästan lite högtidligt att dra bort tejpbiten för att öppna nålhålet för dagsljuset. Arton sekunder satsade jag på vid tredje försöket, och Sälgrunds stolta fyr fick bli motivet. När bilden sedan sakta växte fram i det provisoriska mörkrummets framkallningsbalja visade sig att tiden var okej. Lite ljusföroreningar vid lanterninen, eventuellt förorsakade av reflexer från nålhålets kant, gav bilden en lagom hantverksprägel.
Back to basics var det alltså, lite som på artonhundratalet då man första gången utsatte en kopparplåt med silverjodid för ljusinfödet i en Camera obscura. Niépce var det visst han hette. Då var fotograferandet ett hantverk som krävde tid, kunnande, ödmjukhet och tålamod. Egenskaper som fortfarande är värdefulla, inte minst för en naturfotograf.
Sälgrund 25.4.2015, Nikon D300-låda, 18 s exponering på fotopapper, inverterad i PS. Bloggare Krister Welander 29.4.2015
