Vilken lyx att under dessa pandemitider ha kunnat besöka Gotland två gånger. Jag var cirka 15 år när jag besökte Gotland första gången och av någon anledning fick jag vänta så här länge på mitt andra och tredje besök. Det är förstås en aning lättare att komma till ön nu när man bor i Sverige, men jag ser det ändå som en rätt dålig ursäkt. Varför tror vi att desto längre bort vi reser ju mer exotiska upplevelser får vi? 

Det sägs att Gotlands natur lämnar ingen oberörd med sin dramatik, lugn, karghet och frodighet - allt på samma gång beroende på årstid och var man på ön befinner sig. Och visst är det sant, landskapen är vackra, inspirerande och magiska. Här har du chansen att vandra bland historiska raukjättar eller krypa in under en gammal väderbiten tall som omfamnar dig till sitt skydd med sina långa låga grenar, eller annars bara samla dina tankar kring de långsträckta stränderna bland sand och kalkklippor.

För en fotograf är Gotland ett paradis, det är en rätt liten ö med många motiv att fånga. Det är bara att välja och vraka i vilket ljus man vill få sitt motiv fotograferat, för att sedan hoppas och vänta in att alla pusselbitar faller på plats.

Vi skall åka tillbaks i maj/juni för att välkomna försommarens blomningsprakt. Av Sveriges alla 52 arter orkidéer finns 39 på Gotland. Den kalkrika marken gör att man lätt kan hitta dem i skogen, längs vägkanterna, på ängarna och myrarna, ja lite överallt. Nackdelen med tilltagande blomsterprakt är att också turistströmmen tilltar. Så jag får hoppas att i maj/juni ännu kunna ligga lågt ensam bland blommor och insekter, och inte behöva bli påtrampad av annat än ett får.

Jag reser "utrikes", till en exotisk ö vid namn Gotland.