Årets bästa utflykt med min systers två barn. Än så länge väntar vi alla lika mycket på detta veckoslut att få vara tillsammans ute i naturen. Jag skall försöka övervinna alla tonårs krämpor som säkert kommer i något skede av deras utveckling för att hålla intresset och glädjen att fortsätta vår nöstliga tradition.

Två nätter i tält i Tykö nationalpark. I år hade vi sällskap av min gamla klasskompis Mika med sin lika gamla son som Natalie.

Redan planeringen av detta veckoslut är lika inspirerande och spännande varje år, att försöka hitta en nationalpark inte för långt hemifrån. Det bör finnas tillräckligt med alternativa lägerplatser för att minimera människoantalen vid eldstaden, och inte för långa avstånd dem emellan. Än så länge vandrar vi enbart på barnens villkor, vi stannar upp ofta för att klättra i träd, kliva upp på en stor sten eller så bara sätter vi ner oss i den mjuka vitmossan för att beundra omgivninen och tuggar i oss lite färdkost. Natalie 8 år har redan börjat kräva att inge hus eller människor får synas där vi tältar. Barnen har förstått att nappa upp naturens lugn och rofylldhet även om de själva babblar på i ett enda tills sagan är läst och vi sagt godnatt.

Tykö nationalparks natur är i stort sätt karga tallskogar med fina bergssluttningar och vackra utsiktsställen. Men också tallmyrar, blöta grankärr och gamla fornstränder hittar man här. Nationalparkens symbol gråspetten fick vi också syn på.

Vädret är perfekt, inte för varmt för vandring så här långt in på hösten och inget regn. Vi testar ett ganska så stort lånat tipi tält av Sjundeå scouter vilket releterar till ganska så kyliga nätter. Tältet har inget golv och den kyliga fukten sipprar in mellan ljungen och in i barnens sovsäckar. Vi får hoppas att julgubben förstår att vi behöver varmare sovsäckar och ett åtta personers kupoltält.

Dessa dagar är guld värda.