Inför påsken ligger isen kvar på Alholmsfjärden och även ute vid havet. Den har inte ens börjat murkna eller mörkna. M/s Kajka ligger kvar vid Båtvarvets brygga, ännu chanslös mot vinterisen.

Men på Ådöfjärden svallar vågorna fritt, det är farleden och båttrafiken som hjälper till och bryter sönder istäcket. Det är då som Mässkärsborna blir ivriga på att sjösätta och komma ut till holmen.

Så även jag … men i höstas lämnade jag kvar lillbåten ”Silvertärnan” (Linder 440) på Mässkär. Nu måste jag följaktligen ordna skjuts till ön eller genomföra den ultimata Mässkärstrippen - på morgonen ut med sparkstötting och sedan hem till kvällen med båt! Men nu fick jag åka med Mässkärs-Mats, som gjorde sin premiärtur med båten till ön. Vi puttrade över fjärden medan kniporna visslade förbi, enstaka svanar trumpetade och måsarna skränade välkomnande. Båten kunde vi dra upp på strandkallorna vid nordöstra udden.

Efter en vandring över till vårt sommarställe på den sydvästra udden blickade jag ut över den glittrande vårisen. Till min förvåning såg jag en ny sten genast utanför viken just där jag brukar komma in med båten. Har landhöjningen satt in en extra växel, funderade jag. Men .. plötsligt såg jag att stenen rörde på sig och beslöt att kolla läget närmare. Som en gammal indian smög jag bakom klipporna och isvallarna och kikade fram med kameran beredd. När stenen lyfte på stjärten och vinkade med labbarna var saken helt klar – första gången jag sett en säl strax utanför vår vik.

Efter en skön kaffepaus i vårsolen började jag ställa till för hemfärden. Det blev att bära motor, åror och durkar till hamnviken, vända Silvertärnan på rätt köl och dra ut den på isen. Som en pråmdragare på Volga drog jag och skuffade båten över isen ut genom hamninloppet och småningom till iskanten där Silvertärnan gladeligen gled ner i havet. Motorn startade som en klocka och vi letade oss ut mellan isflaken och allt verkade ”gå som på Strömsö”. Men plötsligt stannade farten trots att motorn puttrade på … inget hände när jag försiktigt gasade på. Min gissning var att jag stött propellern i ett isflak och att brytsprinten för propellern gått av. Senare skulle det visa sig att diagnosen var helt riktig.

Men först blev det nu att ro en timme till Ådö fiskehamn. En skön roddtur med solen i ansiktet, Mässkär och horisonten i blickfånget och påpuffad av en lätt medvind – en skön och händelserik onsdag före påsk som i själva verket var en dymmelonsdag.