I julhelgen fick jag göra den första turen med långfärdsskridskor på havsisen utanför Jakobstad. Det gav som vanligt mersmak och i tankarna började jag redan planera längre turer till fyr-öarna längs den österbottniska kusten.

Men… som så många gånger tidigare blir jag tvungen att konstatera att havsisarna är en opålitlig samarbetspartner.

På nyårsafton friskar vinden ifrån sydväst med styrka upp till 24 m/s i byarna och havsvattnet pressas upp längs stränderna. Isen längs stranden vid Rotholmsgrundet gungar sönder till mindre tallrikar och iskross som skvalpar i sjöhävningen.

Men vinden mojnar för en stund innan den vrider runt och börjar blåsa in lite kallare vindar från nordliga nejder. Natten till den 2 januari blåser det nordlig storm med vindstyrka upp till 32 m/s. Med kraftiga nordliga vindar brukar vattnet falla ut och så skedde även denna gång. Från att havsvattnets nivå varit ca 50 cm över det normala på nyårsafton, faller det under ett drygt dygn nästan 1,5 m och var idag på eftermiddagen ca 90 cm under normalt vattenstånd. De häftiga svängningarna i vattenståndet illustreras i figuren nedan (meteorologiska institutet).

Med den nordliga stormen och lågvattnet föll isen ner vid stränderna, den krossade isen har frusit till och stenarna har fått tuffa kepsar på hjässan. Ännu ligger det en del is innanför Paskarholmarna men det öppna havet med skummande vågor är inte långt borta.

De häftiga svängningarna i vattenståndet, den kalla vinterstormen och det snöblandade regnet har beklätt Fäbodas klippor med tunn och hal isskorpa som fotografen och hunden Lucie just och just klarar av med respektive ”iscebugs” och klor. Få se hur länge det dröjer innan vi i vinter får stabila havsisar.