Under de snart 25 år som vi haft sommarstuga på Mässkär har jag aldrig tidigare åkt ut med lillbåten till Mässkär i december. Men nu den 4 december lovade vädergudarna uppehåll och måttliga vindar. Lillbåten sjösattes vid Ådö fiskehamn och snart var jag utanför hamnen och segade mig fram med mina 3,3 hk med en friska nordväst rakt i fören. Vid Ådö udde mötte jag ett par havsörnar som mödolöst gled fram och tittade föraktfullt ner på min långsamma framfart. Men fram till Mässkär kom jag i alla fall.

Ute på ön drog en flock med björktrastar ljudligt fram mellan rönnarna som ännu hade en hel del bär kvar att kalasa på. Det var för övrigt helt folktomt på ön.

Det blev som vanligt en vandring runt ön på våta stigar och hala klippor. Nere vid lotsstationens hamn hade jag tillfälle att titta närmare på det gamla vattenståndsmärket på en klippa invid bryggan. Märket från 1909 (lite svårläst) låg som det ska ungefär en meter ovanför dagens vattennivå.

Från Båkviken tog jag motionsstigen vidare till rönnskogen på östra sidan av ön. Här var marken brunspräcklig av vissnad skogsbräken - ormbunkar brukar vi säja här i våra trakter. Rönnskogen var svagt upplyst av den lågt liggande solen i söder. På rönnstammarna lyste den gröna mossan som julprydnader.

När man vandrar vidare längs träskets norra strand kommer man igen in i en yngre rönnskog och kan se Eskils kalkonhus skymta mellan träden. För varje gång jag tittar närmare på kalkonhuset verkar det sjunka allt mera in i grönskan och mossan. Jag förmodar att det finns tomtar på Mässkär när det närmar sig juletider. Må inte det är här i Eskils kalkonhus som tomtarna håller till.

Efter en kaffepaus blev det att söka sig hemåt igen i medvinden som dessutom mojnat. Nästa färd till Mässkär torde bli med skrinnskor eller sparkstötting om inte vintervädret och isarna helt har kommit ur gängorna.